Det naiva 1990-talet

Text och illustration Julia Nyberg


Den digitala utveckligen diskuteras ofta i relation till framtiden. Julia Nyberg vänder istället blicken bakåt – mot 1994 – och finner en optimism som känns främmande idag.

Den digitala tekniken har sipprat djupt in i arbete, i studier och i privatliv. Möten med andra människor medieras i allt högre grad via kameror, mikrofoner och skärmar. Jag är nog inte ensam om att sova med mobilen, ljudlös men påslagen, nära till hands bredvid sängen. De positiva och negativa effekterna av detta är svåra att helt fånga in och överblicka, men viktiga att reflektera kring när vi nu blickar in i ett samhälle post corona, bärandes på de lärdomar som distansarbetet har gett oss. Det är dock inte första gången vi upplever oss stå inför ett skifte baserat på den tekniska utvecklingens möjligheter. I den här texten undersöks de idéer och föreställningar som dominerade IT-debatten vid millennieskiftet.

Utgångspunkten är min kandidatuppsats IT och demokratin - En undersökning av svensk IT-politik 1994-2000 från 2017 och två av statens offentliga utredningar, SOU 1994:188, Vingar åt människans förmåga och SOU 1997:23. Digital demokrati : Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996, samt en mer nutida analys av filosofiprofessorn Peter Levine, vars expertis ligger inom modern politisk teori och medborgerligt engagemang.

Den tekniska utvecklingen är i en mening neutral, men ofta buren av mänskliga idéer och förhoppningar om vad den ska innebära. Den tekniska artefakten är ett verktyg likt andra, men tillskrivs egenskaper utöver dess grundläggande funktion. En allt för hög tilltro till digitaliseringens möjligheter kallas ibland digital optimism. Det innebär en positiv inställning där möjligheterna i digitaliseringen framhävs, inte sällan med utopiska inslag och utan att lyfta fram eventuella risker eller negativa konsekvenser i den utveckling man ser eller föreslår. Detta går också att knyta an till framstegstanken. Den idén blir vanlig bland 1700-talets upplysningstänkare och går ut på att människa och samhälle går att förbättra genom ny kunskap, bättre teknik och metoder. Tanketraditionen agerar ett brott mot tidigare dominerande föreställningar om en svunnen tid eller ett förlorat paradis. [1]


I den ideologiskt täta texten ges utopiska löften på löpande band. Individen lovas bland annat förbättrad livskvalitet, mer valfrihet och större demokratisk insyn.


Tittar man bakåt i teknikhistorien är det lätt att se framsteg och förbättringar. Bara inom kommunikation och kunskapsförmedling är utvecklingen slående, från boktryckarkonsten på 1400-talet [2], till den elektriska telegrafen på 1800-talet [3], till de första meddelandena via ARPANET 1969 [4], till Internet och ’world wide web’ som publicerades för 30 år sedan. [5]

Tre år senare, 1994, tillsätts Sveriges första IT-kommission, bestående av borgerliga politiker, representanter från näringslivet och förvaltningen, med dåvarande statsminister Carl Bildt som ordförande. De producerar SOU 1994:188, Vingar åt människans förmåga, en kort rapport fylld med visionära mål och rekommendationer. Där målas den nya informationsteknologin upp som vägen till en ny, friare framtid.


Liksom industrisamhällets tämjande av nya energikällor blev en hävstång för den mänskliga muskelkraften är modern IT en hävstång för den mänskliga hjärnan - och, rätt använd, för det mänskliga förnuftet och visheten. [6]


I den ideologiskt täta texten ges utopiska löften på löpande band. Individen lovas bland annat förbättrad livskvalitet, mer valfrihet och större demokratisk insyn. Dessutom ska samhället ska bli mer flexibelt, kostnadseffektivt och innovativt, med en vitalare samhällsdebatt och bättre miljö. [7] Men trots dessa ofta helt ogrundade påståenden, säger socialdemokraterna att ”av experter inom branschen har [rapporten] kallats ‘ett knippe självklarheter’” och motsätter sig inte innehållet, utan hur man bäst når dit. [8]

En del av dessa så kallade självklarheter har nu, 27 år senare, förverkligats. Exempelvis kan jag läsa en inskannad version av Vingar åt människans förmåga online, där den finns tillgänglig för alla en sökning bort. Andra påståenden framstår som naiva. Själv är jag uppvuxen med internet och kan inte jämföra med tiden innan, men oändliga valmöjligheter, informationskällor och mobilapplikationer medför inte nödvändigtvis mer frihet i min erfarenhet. Istället fastnar man i att försöka navigera och sortera i det hav av tjänster eller källor som vill ha ens uppmärksamhet.


Han påminner om 1920-talet när radion var ny och man var övertygad om att den nya tekniken skulle överbrygga gränser, möjliggöra fred på jorden och konstaterar att människan verkar ha en "notorisk förmåga att ställa revolutionära förhoppningar till nya tekniska system".


Men var alla lika tveklöst positiva? Historikern och dåvarande doktoranden Lars Ilshammar deltar i ett seminarium 1997 kallat Digital demokr@ti [9] och som publiceras skriftligt i samband med den andra, nu socialdemokratiskt styrda, IT-kommissionens arbete. Han försöker skapa jämvikt med ett mer försiktigt förhållningssätt och en historisk medvetenhet. Han påminner om 1920-talet när radion var ny och man var övertygad om att den nya tekniken skulle överbrygga gränser, möjliggöra fred på jorden och konstaterar att människan verkar ha en "notorisk förmåga att ställa revolutionära förhoppningar till nya tekniska system". Det finns en bristande koppling mellan utopins sfär och den praktiska verkligheten, enligt Ilshammar. Men hans perspektiv förblir en minoritet och ger inget stort genomslag i debatten.

Låt gå att man målade upp möjligheterna lite väl stora och färgstarka, allt i en framtidsvision kan inte slå in och det finns ett värde i att visa vilken riktning som är önskvärd. Ingen skada skedd. Eller? Peter Levine pekar på de nya utmaningar som tillkommit för demokratin i den digital eran. Enligt honom är det tveksamt att de positiva effekterna har övervägt de negativa. Han säger att vi befinner oss i en situation där stater har svårare att styra inom sina gränser samtidigt som de ses som mindre legitima än tidigare när de försöker. De är också mindre beroende av sina medborgare och förmågan att övervaka dem, eller vem som helst egentligen, är större. Han skriver i antologin Civic media:


Democratic states have less authority over their own publics but more capacity to intervene against individuals, using information and sometimes-deadly power; and citizens have less control over their own governments but more opportunities to act globally through voluntary networks. These are rough waters. [10]


Kanske hade de negativa effekterna kunnat mildras med en mer realistisk IT-politik och nyanserad debatt kring både för- och nackdelar i utvecklingen man såg, och exempelvis infört lagstiftning som skyddade individens integritet långt tidigare. Idag ser vi att de möjligheter som redan fanns i de tekniska verktyg som används har utforskats och blivit verkliga, så som resfria möten och gästföreläsningar eller digitala träffar med nära och kära som är långt borta. Men nackdelarna är också påtagliga, inte minst genom den direkta fysiska erfarenheten av långa videomöten eller integritetsaspekter när ens föreläsare och medstudenter kan se in i ens hemmiljö. Det är svårt att förutse alla potentiella konsekvenser, men jag hoppas nu att ambitionen att undvika samma fällor som vid millennieskiftet får ta större plats i samtalet när det återigen sias om digitaliseringens framtid.


Noter

  1. Nationalencyklopedin, “Framstegstanken”, åtkomstdatum 2 maj 2021, http://www-ne-se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/framstegstanken.

  2. Nationalencyklopedin, “Boktryckarkonst”, åtkomstdatum 2 maj 2021, http://www-ne-se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/boktryckarkonst.

  3. Nationalencyklopedin, “Telegrafi”, åtkomstdatum 2 maj 2021,http://www-ne-se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/telegrafi.

  4. Nationalencyklopedin, “ARPANET”, åtkomstdatum 2 maj 2021, https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arpanet.

  5. Internetmuseum, “Tidslinjen”, åtkomstdatum 2 maj 2021, https://www.internetmuseum.se/tidslinjen/www/

  6. SOU 1994:118, Vingar åt människans förmåga, Stockholm: Fritzes Offentliga publikationer: 28.

  7. Ibid.: 29-30.

  8. Martin Nilsson och Anders Ygeman, “Motion 1994/95:T236. IT-politiken”, åtkomstdatum 2 maj 2021, http://data.riksdagen.se/dokument/GI02T236.html.

  9. Lars Ilshammar, ”Rapporten DEMOKR@TI Det elektroniska folkstyrets möjligheter och problem” i SOU 1997:23. Digital demokrati : Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 (Stockholm: Fritzes offentliga publikationer): 14-17.

  10. Peter Levine, ”Democracy in the Digital Age” i Civic Media, red. Eric Gordon och Paul Mihailidis (Cambridge, MA: MIT Press, 2016): 43.


Referenser

Ilshammar, Lars. ”Rapporten DEMOKR@TI Det elektroniska folkstyrets möjligheter och problem” i SOU 1997:23. Digital demokrati : Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.

Internetmuseum. “Tidslinjen”, åtkomstdatum 2 maj 2021. https://www.internetmuseum.se/tidslinjen/www/

Levine, Peter. ”Democracy in the Digital Age” i Civic Media, redigerad av Gordon, Eric och Mihailidis, Paul. Cambridge, MA: MIT Press, 2016.

Nationalencyklopedin. “ARPANET”, åtkomstdatum 2 maj 2021. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arpanet

Nationalencyklopedin. “Framstegstanken”, åtkomstdatum 2 maj 2021. http://www-ne-se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/framstegstanken

Nationalencyklopedin. “Telegrafi”, åtkomstdatum 2 maj 2021. http://www-ne-se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/telegrafi

Nationalencyklopedin. “Boktryckarkonst”, åtkomstdatum 2 maj 2021. http://www-ne-se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/boktryckarkonst

Nilsson, Martin och Ygeman, Anders. “Motion 1994/95:T236. IT-politiken”. Åtkomstdatum 2 maj 2021. http://data.riksdagen.se/dokument/GI02T236.html.

SOU 1994:118, Vingar åt människans förmåga, Stockholm: Fritzes Offentliga publikationer.