Hemsidan använder cookies. Se vår integritetspolicy för mer information. För att godkänna användningen av icke-essentiella cookies, klicka "Jag håller med".
AvfärdaJag håller med
ATT TÄNKA SIG UTOPIN
Text Noa Appelgren | Illustration Hedvig Dillner
Det var under maj 1844 som folk började flytta in i nybyggda bostäder i USA:s Mellanvästern. De anlände med båt, tågade in och invigde med musik, bön och tal. Tillsammans hade de som mål att grunda ett samhälle i enlighet med den franska filosofen Charles Fouriers (1772–1837) utopism. [1] Samfundet fick namnet »Utopia«. Här skulle arbetet utföras i enlighet med människans passioner, kvinnorna vara jämställda männen och livet vara en harmonisk tillvaro. I USA blev fourierismen populär under 1840-talet i samband med publiceringen av en bok som introducerade hans filosofi på engelska. [2] Idéerna mottogs av amerikanska läsare med entusiasm. Inte mindre än ett trettiotal fourieristiska samhällen grundades mellan 1843–1845, men vid decenniets slut fanns endast två kvar. »Utopia« var inte ett av dem. [3]
Finns det ens en möjlighet att leva på andra sätt än det som samhället erbjuder oss idag?
Numera verkar vi långt från den fourieristiska utopi-boom som skedde i USA under 1840-talet. Tankegångarna verkar avlägsna. Finns det ens en möjlighet att leva på andra sätt än det som samhället erbjuder oss idag? Kan man uppfinna nya levnadssätt? Visst kan man leva livet alternativt. I en liten stuga ute i skogen med egen gård, bruka jorden och leva på egen hand – så skulle man vilja bo. Autonomt, isolerat och individualistiskt. Bortom individen verkar tankarna däremot inte nå; man tänker sig inte stora kollektiva samhällsbyggen som fourieristerna i Utopia försökte sig på. Mödan verkar knappast det hela värt. Det framstår som orealistiskt – hur ska man lyckas med det?
När samhället blir harmoniskt ska en svans med en hand växa fram på människan, haven ska smaka lemonad och barn ska sköta sanitärarbetet...
Fourier själv lät sig inte begränsas till det realistiska. Hans filosofi förutspådde en framtida harmoni mellan planeter, människor och djur. Han menade att individen blir fulländad i samband med samhällets fulländande. Den ideala samhällsordningen skulle enligt Fourier vara i 70 000 år med 1620 invånare i varje samhälle eftersom människan har 810 olika personlighetstyper. Specifikt. Mellan dessa invånare skulle det finnas en viktig moralisk dygd – skapandet av sociala band. Med detta i åtanke förespråkar Fourier polygami. Genom att sexualiteten blir fri ökas antalet sociala band medan kärnfamiljen begränsar människan socialt och leder till samhällelig disharmoni. Han var en tidig feminist, så pass tidig att han ofta sägs ha myntat ordet feminism – trots att han själv aldrig använt ordet. [4] När samhället blir harmoniskt ska en svans med en hand växa fram på människan, haven ska smaka lemonad och barn ska sköta sanitärarbetet (med glädje och entusiasm!). I nuläget lever vi enligt Fourier i den kaotiska civilisationsperioden, en sexuellt förträngd period som varar i 5000 år. Ändå ska vi inte ge upp, menar han: vi närmar oss den harmoniska fasen vars »orgasmiska« höjdpunkt ska vara i 8000 år. [5]
På en restaurang i Paris hade Fourier stött på ett äpple med en prislapp på 14 sous. Han blev förskräckt – för 14 sous kunde man köpa 100 äpplen på landsbygden. Fyra äpplen har ändrat historiens gång, hävdade han. Adams äpple som ledde till syndafallet, Eris guldäpple som startade det trojanska kriget och Newtons äpple som fick honom att fundera på gravitationen. Det fjärde? Det var äpplet som Fourier själv stötte på. Den häpnadsväckande kostnaden fick honom att börja analysera samtidens onda ekonomi och tänka fram en vision för ett bättre samhälle. [6]
Det var i relation till den excentriske Fouriers idéer som socialpsykologen Johan Asplund (1937–2018) utvecklade begreppet tankefigur. Tankefigurerna är enligt Asplund det som utgör djupdimensionen i en diskurs – det vill säga dess grundläggande idéer. För att förstå Fouriers utopiska vision behöver vi därför förstå tankefigurerna bakom, annars blir den obegriplig. [7]
Två igenkännbara tankefigurer kan man hitta i klimatdebattens diskurser: undergången och framstegstanken. Du har säkert hört talas om dem. Undergången har som tankefigur funnits i olika diskurser, exempelvis Kristi återkomst, den nordiska mytologins Ragnarök eller den fysiska värmedöden. Framstegstanken finner vi i idéer om moraliska och vetenskapliga framsteg men även om evolutionen och ekonomisk tillväxt. [8] Genom dessa tankefigurer kan vi tolka idéerna, exempelvis optimismen kring att vetenskapen ska lösa klimatfrågan, eller pessimismen kring att vi står inför en oundviklig undergång.
Asplund säger att vi bearbetar verkligheten, tolkar den så att vi ser den som någonting.[9]Tankefigurerna är förmedlande. Klimatförändringen blir som undergången, eller, klimatförändringen kommer att lösas av teknologin på samma sätt som evolutionen har anpassat arterna.
Men de förmedlande tankefigurerna är inte statiska, de påverkas av det som förmedlas. En ekonomisk kris påverkar vår uppfattning om framstegstanken kopplad till ekonomin. Med historiens gång har framstegstanken långsamt ändrats i takt med att omvärlden förändrats. En person som uttrycker sina idéer under medeltiden har tankefigurer kopplade till en annan verklighet, och de kan för oss verka bisarra – vi vet inte vad vi ska tolka idéerna som. Men de blir begripliga när de bakomliggande tankefigurerna undersöks.
Asplund tolkar Fouriers strävan efter harmoni och fullbordande som ett uttryck för tankefiguren tillvarons stora kedja. Den tankefiguren bygger på tre principer:
1. Fullhetsprincipen: skapelsen är avslutad, allt som kan existera existerar.
2. Hierarkiprincipen: tillvaron är ordnad i en kedja från minst till mest fullkomlig.
3. Kontinuitetsprincipen: kedjans länkar griper in i varandra och lämnar inga tomrum.
Dessa principer kan vi se underliggande i både antikt och medeltida tänkande. Vi lever i Guds ordnade skapelse; allt är på rätt plats. Allt är ordnat: från växter, svampar och insekter längst ner upp till människan, änglarna och Gud, utan mellanrum och utan förändring, rangordnade efter grad av fullkomlighet. Men när tankefiguren påverkar Fouriers idéer har den förändrats väsentligt. När han ärver tankefiguren har den påverkats av stora historiska processer som merkantilismen och revolutionerna – den franska och den industriella. Samhället genomgår stora omvälvningar som leder till att tillvarons stora kedja slits sönder. Den fattige kan bli rik, kungen kan avrättas och människan kan självförverkligas. Den gamla uppfattningen av tillvaronsstorakedja är inte längre applicerbar – Fourier tolkar inte längre verkligheten som denna tillvaros kedja. Enligt Asplund försöker Fourier att upprätta en ny harmonisk kedja.
Tillvarons stora kedja finner vi inte längre hos Guds skapelse, utan istället hos Fouriers utopiska visioner och den sociala harmonin. Principerna hos tankefiguren har ändrats, skapelsen är inte längre avslutad och det finns därför en möjlighet för nya skapelser. Fullhetsprincipen är nu större: allt som kan existera existerar, har existerat, eller kommer att existera. Fouriers filosofi formulerar det som i framtiden kommer att existera – utopin. Dessutom kan människan nu förverkliga sig själv och röra sig uppåt i den tidigare oföränderliga kedjan. Det är genom socialiteten och sexualiteten som Fouriers nya ordning fullbordas.
Det var inte enbart tillvarons stora kedja som Fourier arbetade med. Samtidigt som Fourier försökte formulera den framtida tillvaron så påverkade han också en annan tankefigur – utopin. Fouriers utopi är inte en icke-plats i ordets grekiska mening [10] – hans utopi är till skillnad från tidigare författares en han tror kan förverkligas. [11]
I samtiden har vi inga fourierister eller fourieristiska utopier. Överhuvudtaget verkar utopin svår att tänka sig. Hos de nya generationerna ekar föreställningen:
Det är enklare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens slut. [12]
En tanke vanligtvis uttalad med en suck. Hopplöst, verkar det som. Samhället går inte att ändra, endast förstöra – ingen post-kapitalistisk utopi, bara post-apokalyps. Misslyckande efter misslyckande har påverkat utopins tankefigur på så sätt att vi är tvungna att tänka på utopin som en omöjlighet. Det är omöjligt för oss att tänka på utopin utan att tänka på dess misslyckande. Allt som verkade som en utopi verkar också som en framtida undergång. Utopin har blivit söndersliten, likt tillvarons stora kedja. Kvar finns undergångens tankefigur – dystopin.
Efter att fourieristerna försvann från Utopia flyttade en grupp spiritualister in. [13] Förmodligen kunde fourieristerna inte försörja sig själva. Efter ett halvår försvann även de nyinflyttade spiritualisterna. En översvämning tvingade befolkningen till samhällets rådhus, och i väntan på att vattnet skulle passera föll taket samman. En femtedel av Utopias invånare dog. Detta dåliga omen var anledning nog för spiritualisternas avfärd. Utopia lämnades återigen obebott. Se där! Inte kan man tänka sig utopin utan katastrofen.
Noter
Carl J. Guarneri, The Utopian Alternative Fourierism in Nineteenth-Century America (Ithaca: Cornell University Press, 1991), 158.
Boken var skriven av Fouriers amerikanska lärjunge Albert Brisbane, Social Destiny of Man: Or, Association and Reorganization of Industry (Michigan: C. F. Stollmeyer, 1840). Se vidare: Morris Hillquit, History of socialism in the United States (New York: Funk & Wagnalls Company, 1910), 81.
Guarneri, The Utopian Alternative, 407–409.
Etymologin diskuteras i Karen Offen, »On the French Origins of the Words Feminism and Feminist«, Feminist Issues 8 (1988), hämtad 24 oktober 2022, https://www.researchgate.net/publication/238363178_On_the_French_origin_of_the_words_feminism_and_feminist.
Johan Asplund, Teorier om framtiden (Stockholm: Liber Förlag, 1979), 178.
Guarneri, The Utopian Alternative, 16.
Asplund, Teorier om framtiden, 162.
Asplund, Teorier om framtiden, 157.
Johan Asplund, Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft (Göteborg: Bokförlaget Korpen, 1991), 39.
På grekiska οὐ (icke) och τόπος (plats). Nationalencyklopedin, »Utopi«, hämtad 9 januari 2023, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/utopi.
Asplund, Teorier om framtiden, 191.
Mark Fisher, Kapitalistisk realism (Hägersten: Tankekraft förlag, 2011), 12. Påståendet lär ha populariserats av Mark Fisher i hans bok Capitalist Realism, men tillskrivs av honom Fredric Jameson och Slavoj Žižek. Jameson presenterar i sin tur citatet med »Someone once said…« (Fredric Jameson, »Future City«, New Left Review 21 (2003), hämtad 14 oktober 2022, https://newleftreview.org/issues/ii21/articles/fredric-jameson-future-city).
