IDÉ FRÅGAR

Redaktionens Gabriella Wedberg gav sig ut på Humanisten i Göteborg för att ta reda på hur forskare resonerar kring tidskriftens tema. Hon frågade Christine Quarfood och Katarina Leppänen, som båda är professorer i idéhistoria, hur de förhåller sig till ämnet. 

Gabriella Wedberg:

Vad tänker du på om jag säger:

Ett idéhistoriskt gränsland? 

Christine Quarfood:

Jag tänker oj, det är ju just precis det speciella med idéhistoria, ämnets närmast gränslösa karaktär som omfattar alla möjliga kunskapsområden – politik, vetenskap, filosofi – där den sammanhållande länken utgörs av det historiserande perspektivet. Till skillnad från många andra ämnen har vår disciplin inte mutat in ett specifikt revir. Idéhistorikern blir därmed en gränsöverskridare vars kompetens delvis ligger i att kunna överblicka hur olika kunskapsfält interagerat och ingått i olika konstellationer under olika tidsperioder. 

Katarina Leppänen:

Orden "idéhistoriskt gränsland" får mig spontant att tänka att alla intressanta idéhistoriska frågor egentligen handlar om gränsland och olika övergångsformer och perioder. På något sätt antyder gränsland att det är en gråzon, en liminal händelse, eller ett vara mellan två positioner där utfallet inte är avgjort. Om man tänker att gränsdragning är ett sätt att definiera och särskilja, så är gränszonen en plats för förhandling. Det är spännande att undersöka de förhandlingar som pågår i gränslandet, till exempel mellan religion och vetenskap, folket och eliten, eller kvinnor och politik. 

Gabriella Wedberg:

Finns det någon idé eller tankeströmning som befunnit sig i något sorts gränsland som intresserar dig särskilt? Varför? 

Christine Quarfood:

Jag har intresserat mig för en tankefigur om mänsklig perfektion som alltsedan upplysningen spelat stor roll i gränslandet mellan politik, filosofi och de moderna humanvetenskaperna. Idén om den "nya människan", i alla avseenden mer högtstående, blev en mobiliserande kraft såväl för upplysningsfilosoferna som för den alternativpedagogiska rörelse som Maria Montessori ledde under 1900-talets första hälft. Hur Montessorirörelsens proklamationer om "nya barn i en ny värld" mottogs i mellankrigstidens politiskt polariserade debattklimat har varit spännande att utforska. 

Katarina Leppänen:

Baserat på mina egna forskningsintressen tycker jag att kön och genus är ett gränslands-begrepp som erbjuder utmaningar genom historien. Vilka är människor? Vem är rationell? Vad betyder biologiska skillnader och hur har de uppkommit? Vem kan vara eller bli medborgare? Är kön eller klass mer avgörande? Vad betyder medicinska rön för sociala föreställningar om ett samhälle med två tydliga könsroller? Och hur samspelar allt detta? Jag har jobbat med gränsland i förhållande till avgränsningar av nationer och språk. Rätten att dra gränser, till exempel mellan två länder, har med makt att göra. Och med förmågan att försvara sin rätt. Vi ser tydligt i dag hur idéhistorisk forskning kan bidra till att förstå både hur maktanspråk utvecklats och ifrågasatts och hur gränsland kan vara produktiva och kreativa platser för att tänka nytt.