IDÉ FRÅGAR

TEXT | GABRIELLA WEDBERG

Redaktionens Gabriella Wedberg har återigen gett sig ut på jakt i den akademiska världen för att förstå och gräva lite extra i numrets tema: Upprepning. Denna gång resonerar två forskare inom två vitt skilda ämnen som ekonomi och religion kring temat och delar med sig av insikter om upprepningens logik.

→ Jayne Svenungsson 

Professor i systematisk teologi vid Lunds universitet som i sin 

forskning kombinerar teologiska, filosofiska och historiska perspektiv. 

På vilket sätt är upprepning närvarande inom ditt forskningsfält? 

 I min forskning om apokalyptik dyker upprepning upp i den mening att människor återkommande trott sig leva i de yttersta tiderna. Kanske bör det preciseras att detta framför allt gäller människor i den bibliskt präglade civilisationssfären. Studerar man den västerländska historien ser man hur Uppenbarelsebokens föreställningar om en kommande världsundergång återkommer med tydlig regelbundenhet, i synnerhet i tider av social oro och politisk omvälvning (krig, pandemier, hungersnöd, och så vidare). Den europeiska efterkrigstidens decennier av optimism och framtidstro var med andra ord undantag snarare än regel.

Vad har du lärt dig om upprepning? 

 I det här specifika fallet har jag lärt mig att se nutidens apokalyptiska stämningar i ett större historiskt perspektiv. Det innebär inte att våra farhågor om apokalyptiska scenarier i förhållande till klimatkrisen, AI eller kärnvapen bör avfärdas som överdriven alarmism. Tvärtom, tror jag att det är unika och tidigare oöverträffade hot vi står inför. Men att blicka tillbaka på hur historiens människor umgåtts med undergångsföreställningar kan ge oss viktiga lärdomar som kan hjälpa oss att navigera i nutiden. 

→ Anna Dreber Almenberg 

Professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan Stockholm 

som bland annat forskar om replikationsstudier med syfte att 

granska om publicerade forskningsresultat är tillförlitliga. 

På vilket sätt är upprepning närvarande inom ditt forskningsfält? 

Upprepning hänger ihop med både reproducerbarhet och replikerbarhet som utgör viktiga pelare i att förstå tillförlitligheten av forskningsresultat. En del slags forskning – till exempel experiment där deltagare randomiseras till olika grupper – går ofta att försöka replikera där samma hypoteser som i ursprungsartiklarna testas med samma metoder och material men med ny (och ofta mer) data. Andra slags studier går inte att upprepa med ny data - t.ex. kan forskarna ha studerat en unik händelse som en specifik policyförändring - utan istället får vi studera olika former av reproducerbarhet för att se om vi kan få samma resultat som i ursprungsartikeln när vi använder samma data och statistisk kod eller när vi ändrar något i analysen på ett rimligt sätt men med samma data.

Vad har du lärt dig om upprepning? 

Förvånansvärt många resultat har visat sig inte hålla när vi genomför stora systematiska replikations- och reproducerbarhetsprojekt av publicerade resultat inom olika samhällsvetenskaper; detta är vad många kallar ”replikationskrisen”. När vi med hjälp av enkäter eller prognosmarknader ber forskare att försöka förutse replikerbarheten av publicerade resultat kan vi också se att forskare är relativt bra på det och att det finns något systematiskt i vilka resultat som håller. Under de senaste åren har replikationsproblem och förslag på olika lösningar diskuterats flitigt inom många ämnen och med mer fokus på bl.a. statistisk styrka och särskiljandet av bekräftande och explorativa analyser så tror jag att tillförlitligheten av publicerade har förbättrats dramatiskt på kort tid.