KRÖNIKA

Vi är grisar som inte får böka

Text Filippa Werner Sellbjer | Illustration Alma Klingberg

Grisar har ett naturligt behov av att böka. När grisar bökar trycker de ner trynet i jorden och letar efter rötter och annat som de tycker är gott. När de inte får böka, till exempel när de är instängda i sådana där hemska små betongfållor hela sina liv, blir de deprimerade och tuggar svansarna av varandra i ren frustration. Jag känner mig som just en sådan gris. Om det inte hade varit för kraven på distans hade jag nog tuggat på mina vänners svansar för länge sen.

Mitt obehag är vagt och obestämt. Det känns som att jag har ett naturgivet ­behov­ som inte uttrycks, men jag vet inte vad det är. En gris som aldrig har bökat vet nog inte vad den saknar.

Ibland blir jag rädd för att mitt yrkesval kommer göra mig miserabel. Pandemins datorbaserade studier har gett studenten en kvalmig försmak av vad ett kontorsjobb kan innebära. Det känns som att vi antibökar, som att grisen inte bara hindras från att böka utan tvingas göra något helt onaturligt för den. Mina försök till att utföra naturliga aktiviteter har inte heller hjälpt. Efter en halvtimme tröttnar man på att plocka kantareller, det finns ju mat där hemma.

Civilisationen känns som en dåligt sittande tröja ibland men jag kan inte komma på vad vi kan byta till. Vi sitter som de stackars grisarna instängda i betongfållor, och det faktum att vi själva har konstruerat dem tycks inte hjälpa. Det är synd att vi inte kan vända om och bli jägare och samlare igen. Är det, som Harari skriver i Sapiens, vetet som har lurat oss? Vi ­borde­ kanske aldrig blivit bofasta.

Om jag var jägare-samlare skulle jag sitta med min grupp runt en eld. På natten förföljer vi en flock rådjur tills de utmattat saktar in vid en strandkant. Jag är snabbast och dödar med den skicklighet som kommer av rutin och gruppen tar vara på alla kotor. Av blodet gör vi en slags palt. Sen badar vi i sjön och blir så rena.

I stället är vi instängda grisar som blir serverade rötterna direkt, utan att det föregås av bök. Grisen blir deprimerad när den tänker på sitt tryne. Varför har jag ett tryne om det inte behövs? Varför har jag händer? Är det enda syftet med våra händer att trycka på tangenter? Det är de i alla fall bra på. Men ibland känns det som att händerna egentligen längtar efter att göra något annat. Typ strypa ett rådjur.